Här är jag, här är mitt liv! Min resa, Del 3

Vad händer i min värld egentligen. Ibland försvinnner mitt liv från cyberspace och i dessa perioder försöker jag få livet utanför i balans. Det låter kanske klyschigt men att hitta en balans är oerhört svårt, särskilt eftersom jag alltid är FÖR på eller FÖR av. Det finns inget mellanting och det är just det som vi försöker justera i nuläget, men det tär både psykiskt och fysiskt. Dock har jag börjat märka av positiva effekter och även om de verkar obefintliga så är effekterna oerhört stora för mig. Jag börjar upptäcka en ny värld, en värld som jag inte hade en aning om att den existerat. Varje gång jag hamnar i en situation som innebär en ny upplevelse, utifrån min synvinkel, blir jag fylld av lycka. Jag vill berätta för hela världen vad jag upplevt men inser att det är en helt vanlig upplevelse för merparten av befolkningen och därmed behåller jag det för mig själv. Huvudsaken är att jag äntligen börjar finna den rätta stigen att gå på. Att jag börjar hitta mig själv och känna stolhet för den jag är!

Jag läste en så oerhört beskrivande text som jag använde som grund för att beskriva hur världen ser ut och upplevs utifrån från mitt perspektiv. Eftersom originaltexten är så oerhört bra är den nästintill kopia förutom några ändringar som jag valt att göra för att få den ännu mer personlig.

Varsågoda, här är mitt liv, här är jag! image.
Jag är precis som du men ändå alldeles olik. Jag har ADHD, en neuropsykisk funktionsnedsättning som utmärks av en nedsättning av mina exekutiva förmågor. Det sägs att min produktion av noradrenalin och dopamin är nedsatt vilket gör att min produktion av adrenalin ökar för att få kroppen att vakna. Det är därför jag är så olik dig i många avseende, men ändå så lik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där i mitt huvud, där är det aldrig tyst!

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.
Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min trötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, pennor, och allt annat som jag får mellan fingrarna? Mina knän som skakar som asplöv under bordet? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig eller det som pågår framför mig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på. För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Stör du dig på mitt stökiga hem, oredan i min bil, de enorma tvätthögarna eller alla saker jag sprider omkring mig? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Blir du förvånad över mina affektiva svängningar? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i situationer som kan vara skadliga för mig själv eller min omgivning. Detta innebär även att jag inte lär mig av konsekvenserna och gör samma misstag om och om igen.

Blir du irriterad över att jag aldrig läser instruktionsboken? Bli inte irriterad, Jag förstår helt enkelt inte instruktioner lika snabbt som du och dessutom har inte min hjärna tålamod eller ork att ta in all den information som står där. Jag är en praktiker som gör först och läser sedan, inte för att jag är korkad utan för att jag inte har tålamod att vänta. Många gånger blir det fel och jag får då göra om allt igen. Det kan ta längre tid och verka ineffektivt. Men var lugn och accepterande för det är precis så här jag fungerar och det är inget du kan ändra på.

Trött på att jag ständigt tappar bort nycklar, tjänstekort, bankomatkort eller andra materiella ting? Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Jag är intensiv och mina känslouttryck kan många gånger verka överdrivna, men det är precis sån jag är. När du känner att du inte orkar vara förstående längre – gå ut. Ta en paus. Ta en paus från mig, för jag kan vara nog så påfrestande. Jag är i alltid på språng men när jag väl sätter mig så vill min hjärna stänga av och därför blir jag inte sittandes särskilt länge. Det är inte för att vara otrevlig som jag lämnar matbordet, fikarummet eller platsen där vi sitter hastigt, min hjärna orkar bara inte med allt ljud.

Jag kan många gånger verka speciell, men jag är inte korkad för det. Jag har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom jag saknar den där ventilen.

För att överleva har jag skapat mitt egna lilla sätt att vara och agera och det måste du tillåta och acceptera. Och om du ger mig den chansen, chansen att få vara precis den jag är, låter mig få ta tillvara på allt positivt som mitt handikapp medför så kommer du att se hur mycket jag har att ge dig tillbaka. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på min resa och upptäcka världen ur mitt perspektiv.

Orginaltext finner du på: http://blogg.improveme.se/mardromsmorsan/2015/01/16/till-er-som-lever-och-umgas-med-oss-som-har-adhdadd/

Annonser

5 thoughts on “Här är jag, här är mitt liv! Min resa, Del 3

  1. Tack för din fina berättelse och alla goda recept. Tack även för att du skriver om verkligheten och inte lindar in allt i en sockersöt version som man läser i många andra bloggar. Livet är en resa, man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Tack😊

    • Tack fina du för att du tar dig tid och läser:) Livet är inte alltid en dans på rosor men varje enskild händelse gör att vi ständigt utvecklas till de unika individer vi är. Jag möter dagligen personer i mitt arbete som har har haft det allt annat än lätt men trots de står de upp för sin resa utvecklas ständigt som individer. Dessa personer är mina största förebilder och har fått mig att inse vad viktigt det är att dela med sig av sina erfarenheter för att hjälpa andra men även för att öka omgivningens förståelse och acceptans.

      Stora kramar till dig!

  2. Finaste Linda! Så otroligt djupt skrivet. Vi är alla olika. Det spelar ingen roll hur eller vad vi är. Du förstår inte hur stark jag tycker du är som delar med dig. Du är en alldeles perfekt version av dig själv. Du är du och det är alla glada för! Stor kram till dig och fortsatt lycka till ❤❤❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s